Prylkoll i Italien- ett gäng reflektioner på M3:s artikel
M3 har skrivit en intressant artikel som handlar om prylar i Italien. Eftersom jag har bott där och befinner mig där nu är det ännu roligare att läsa, tror jag. Reportern hade kikat in i en affär i Pescara (en liten italiensk stad på östkusten) för att få sig lite prylkoll all’italiana.
När han kommer till butiken konstateras det att den var liten och hade inga demoprodukter. I de flesta databutikerna finns det få demoexemplar, du hittar oftast smakprov på det som finns i skyltfönstret. Detta borde bero på den lilla yta som finns tillgänglig. Du hittar säkert gamla bortglömda saker i dessa affärer (jag brukar inte titta efter dem :)). Det bör dock påpekas att jag köpte min Asus Eee PC 701 i en liten databutik i utkanten av Rom- innan den fanns hos de stora kedjorna. Flera populära produkter lanseras faktiskt först i Italien, sedan Sverige.
Däremot är det andra bullar i de större elektronikbutikerna. Precis som i Sverige finns stora kedjor, däribland Media World (Media Markt), PC City, Expert, Trony, Giotto osv. I dessa butiker är personalen noga med att ställa upp varorna så de syns. Det finns praktiskt taget inga skillnader mot svenska butiker. Bara en: priset, som ofta ligger lite lägre än vårt.
Det finns något i det han säger och hela bilden målas upp för mig. Små, italienska elektronikbutiker som antingen inte förstått vikten av produktdemonstration, har pallar av varor ouppackade och små lokaler.
När det gäller mobiltelefoner är märken som Samsung och LG populära. Glider man runt i staden så har nästan alla ungdomar en clamshell (vikbar telefon). Det finns givetvis inget vetenskapligt belägg för detta, men enligt mina observationer verkar flaggskeppsmobilernas konsumentgrupp vara män, från 20 år och uppåt. Jag har nog aldrig sett en 16-årig tjej med en Nokia N95 eller en iPhone.
Tydligen är det lite ont om Nintendo Wii-konsoler vilket ger de övriga konkurrenterna PS3 och xBox 360 en fördel på den italienska marknaden. Jag såg visserligen ett Wii senast idag.
Priserna på prylar i Italien är generellt sett lägre än i Sverige. iPhone köps utan abbonemang för en 500-lapp (euro), datorer kan vara några kronor billigare och mobiler likaså.
Prisskillnaden brukar aldrig vara stor, det hänger oftast på ett par hundralappar-femhundra kronor. Jag fick ett PS3+Little Big Planet i julklapp. Jag har lirkat och fått reda på att priset var 379 euro vilket är knappa hundra kronor billigare än Webhallens pris inkl frakt. Dock är Webhallen en internetbutik, det är inte ”min” butik.
Ytterligare en intressant aspekt är ekonomin. Italienska löner ligger i snitt lägre än våra. Ungdomarna bor hemma tills de är mer än vuxna och det finns inget som heter studiemedel. De flesta sommarjobbar inte utan använder perioden för att hinna med studierna, hänga med kompisar, åka på semester och dylikt.
Det som förvånade mig mest från M3:s artikel var jämförelsen av telefonabbonemang. Tydligen finns det fler abbonemang än människor, vilket är dryga 58 miljoner. Jag känner bara en som har abbonemang och hon jobbar för en operatör. Nu är det ingen som vetskap som kan användas som statistik eller representera italienarna, men jag blev lite snopen. Mobilabbonemang är i Italien dyra och ofördelaktiga, särskilt jämfört mot svenska.
Skrattretande är bredbandsabbonemangssiffran (långt ord!). Enligt artikeln har 30.4% av 100 svenska invånare bredband medan siffran för Italien ligger på 17.4%. Jag skulle skaffa bredband förra året. Ansökan inlämnades i början av december. I november kopplades ”internet” in i lägenheten. November som i för drygt en månad sedan. Det blev alltså en väntetid på nästan 1 år.
Nu är detta inte ett vanligt fall hoppas jag, men då man i Sverige väntar några dagar eller max en vecka men i Italien några månader är det inte konstigt att siffran ligger så lågt. För övrigt flyttade jag i från lägenheten i somras och kunde aldrig avnjuta uppkopplingen. Så kan det gå.
Kommentera!